Boktips från bibliotekspersonalen

Bea Uusmas succébok Expeditionen ska bli film!

2013 släpptes Bea Uusmas bok Expeditionen; min kärlekshistoria och både läsare och kritiker tog den till sitt hjärta. Den dramatiska, mystiska och känslofyllda berättelsen grep tag i en. Men även Uusmas djupdykande och otroliga research fascinerade och imponerade - det upplevdes nästan som till gränsen av mani. 20 års research ligger till grund för Expeditionen; en kärlekshistoria, som vann Augustpris för bästa fackbok 2013, är utgiven i 9 länder och har sålts i drygt 200 000 exemplar. Nu arbetar författaren tillsammans med produktionsbolaget Anagram Sverige med filmatiseringen.

1897 begav sig Andreés polarexpedition ut på sitt livs äventyr. Salomon August Andreé, Knut Frænkel, och Nils Strindberg skulle flyga över Atlanten till Nordpolen i en vätgasballong. Expeditionen försvann dock under mystiska omständigheter i Arktis och besättningen hittades först trettiotre år senare på Vitön, som är en öde glaciärö mitt ute i ishavet. Vad hände egentligen med Andreés polarexpedition?

Berättelsen väver även in kärlekshistorien mellan den yngste besättningsmedlemmen Nils Strindberg och hans fästmö Anna Charlier. Hon blev kvar hemma i Sverige och slutade aldrig att vänta och hoppas på att hennes älskade skulle komma hem igen.

Bea Uusma började av en slump att läsa en faktabok om Andreéexpeditionen hos en vän, och blev sedan som besatt av mysteriet. Hon började göra egna efterforskningar vad som kunde ha hänt med besättningen, och organiserade till och med en egen expedition till Vitön för att söka efter svar. Till och med Uusmas yrkesval hänger ihop med Andreé – hon utbildade sig till läkare för att själv kunna undersöka tidigare teorier och dödsorsaken, ledtrådar och provtagningar!

Det är nu sju år sedan jag läste Expeditionen; en kärlekshistoria. Den ligger fortfarande kvar i minnet som en stark läsupplevelse och jag ser verkligen fram emot att se filmatiseringen!

Fredrika Sjöberg

Reservera boken:

Expeditionen : min kärlekshistoria av Bea Uusma

Stormfåglar av Einar Kárason
Under några timmar har jag den gångna veckan befunnit mig ombord på en nedisad trålare i farvattnen söder om Hvarf på Grönland, någonstans i närheten av Newfoundland. Trålaren, med hemvist på Island, heter Måsen och har sökt sig till fiskebankarna i området för att fiska kungsfisk. Tiden är februari 1959, trålaren har varit ute någon vecka och fyllt lastrummen med stora mängder fisk, närmare 400 ton. Fiskelyckan har med andra ord varit god. Men när fartyget är redo för att återvända till Island slår ovädret till. En lång rad tecken föregår den annalkande stormen – de tretåiga måsarna lyser med sin frånvaro, dyningarna är mycket tyngre än tidigare och trots att gryningen borde ha kommit är det förunderligt mörkt och lufttrycket störtdyker, barometern pekar rakt ner, mot storm.

Stormbyar och det isande havet gör att trålaren snabbt blir nedisad, av tunga sjok hård, hård is och under tre dagar sliter sjömännen ombord som djur, dygnet runt, för att rädda fartyget från att gå i kvav, en katastrof som drabbat så många andra fartyg i området. Det blir en kamp mot klockan och det skildras så infernaliskt bra i Einar Kárasons roman Stormfåglar. Man ser de 18 meter höga vågorna framför sig och känner kylan och vinden som viner och skräcken som växer bland besättningsmedlemmarna i takt med att nedisningen blir allt mer omfattande och möjligheterna till att komma levande ur situationen ter sig allt mer begränsade.

Stormfåglar är en slags kollektiv arbetarroman där allas överlevnad är beroende av en gemensam insats, under ledning av en plikttrogen kapten som under de tre dygnen i princip aldrig lämnar vakten på bryggan. Vid några tillfällen smyger sig ett berättarjag in i berättelsen och man förstår ganska snart vem det är. Det är en ung man vid namn Laurus, för övrigt namne med fiskmåsens latinska namn, Laurus canus. Stormfåglar blir således både en personlig berättelse om sjömannen Laurus och en berättelse om livet som sjöman i mitten av 1900-talet, något som var ”som att vara soldat i krigstid”. Många var de som aldrig återvände hem och boken bygger också på en verklig händelse 1959 då några isländska trålare råkade in i ett livsfarligt oväder på fiskebankarna utanför Newfoundland. Så sammanfattningsvis – en spännande, tät och pulshöjande berättelse om livet som sjöman och fiskare, ett liv som nog kan vara förunderligt vackert men också slitsamt och osäkert när havet visar sin sämsta sida.

Lillemor Åkerman

Reservera boken:

Stormfåglar av Einar Kárason

Roxy av Alice Dadgostar

Många drömmer om att bli författare men få ska vara kallade. I Svensk bokhandels nummer av Vårens böcker 2020 finns det totalt 81 debutantporträtt. Någon annanstans läser jag att förlagen får ta emot tusentals manus varje år, varav de flesta kommer från personer som ännu inte har debuterat. Så av alla som skickar in manus är det alltså bara några få promille som lyckas bli antagna. Det kan ju tyckas avskräckande men för oss läsare är det ju bra att så många ändå försöker, för debutanter är alltid spännande att läsa. En av dem som lyckades ta sig igenom nålsögat 2019 är Alice Dadgostar, vars bok Roxy gavs ut i september. Dadgostar lyckades inte bara att få sin bok publicerad, hon fick också ovanligt mycket uppmärksamhet i svensk press för att vara debutant.


Alice Dadgostar är född 1995 och bor i Göteborg. Hon har bl.a. arbetat som researcher på P3 och skrivit för Djungeltrumman. Hon har även gått skrivarlinjenFotograf: Carla Orrego Veliz på Skurups folkhögskola och det var också där som hennes lärare uppmanade henne att skriva mycket och ofta. Dadgostar började skriva ned korta kapitel som delvis baserade sig på verkligheten, anteckningar som efter en hel del omarbetningar blev till en bok. Tonen i Roxy påminner krönikorna i Djungeltrumman och handlingen ger en känsla av att vara självupplevd. Romanen utspelar sig i en begränsad del av Malmö, innerstaden och man märker inte mycket av det mångkulturella Malmö. Favoritstället är Inkonst, den fristående konstscen som sedan 2006 huserar i den gamla chokladfabriken Mazetti och restaurang Möllan Curry. Där och på andra platser som säkert också finns i verkligheten hänger Roxy och hennes vänner runt, dricker öl och försöker hitta sig själva, kärleken och meningen med livet. Den övervägande känslan är dock att alla andra verkar leva långt mer lyckade liv, något som det flitiga användandet av sociala medier förstärker. Det finns gott om samtidsmarkörer, som unga säkert lätt kan känna igen sig i, men även jag då det finns många referenser till den litterära och kulturella värld som är en del av min vardag.


Roxy skulle kunna vara ett exempel på det som kallas tillståndslitteratur, alltså en litteratur som föredrar stämning och tillstånd framför intrig och handling (i motsättning till handlingslitteratur eller ”den stora episka romanen”) och som en del mer etablerade författare i den gångna sommarens kulturdebatt menade att unga författare föredrar. Det finns ingen riktig början och inte heller något riktigt slut i Roxy. Skrivarkursens termin lider visserligen mot sitt slut, men inte ens det är den självklara början på något nytt. Om man då inte heter Alice Dadgostar och faktiskt till slut får godkänt av redaktören på Albert Bonniers förlag. Och jag är övertygad om att Dadgostar snart är tillbaka med en andra roman. Kanske en fortsättning på Roxy, men jag tror och hoppas på något helt annat. Vem vet, kanske till och med en handlingsroman? För språkkänsla, och en förmåga att skriva trovärdigt, det har Alice Dadgostar. Dessutom är hon riktigt rolig emellanåt. I Roxy finns ett föräldrapar där igenkänningen från min sida är pinsamt stor.


Lillemor Åkerman

Reservera boken:

Roxy av Alice Dadgostar

Språk

Kontakta biblioteket

Kontakta biblioteket
* Fältet måste fyllas i
*
*
*

Kontakt, Biblioteken i Varberg

Kontakt

Biblioteken i Varberg

0340-88 600
0340-88 601
biblioteket@varberg.se